Det slog helt enkelt för hårt mot sovrumsfönstret.
Och sen dök dagisbarnen upp.
Helt klädda i galon växte dom upp som svampar ur asfalten.
Den inhägnade gården nedanför mitt fönster fylldes till bredden. Deras röster överröstade skyfallet.
Efter en stund fick jag nog.
Jag öppnade upp fönstret, lutade mig ut och skrek: Sluta! Sluta! Sluta!
Sedan gick jag och somnade i soffan.
Någon timme senare vaknade jag. Då hade regnet slutat.
De små galonmänniskorna lekte precis som förut. Men regnet, det hade slutat.
Det kommer med andra ord bli en riktigt fin kväll i Bälstesspännarparken senare idag.
Nu tar jag på mig regnjackan och går ut och leker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar