En långsam hiss.
Vi skulle åka fem våningar. Det kändes som femtio.
Eller femhundra.
Vi pratade inte, men jag lyssnade när du andades genom näsan.
Du höll en tvättkorg i famnen.
När hissen äntligen stannade tryckte du upp hissdörren med ryggen. Sakta.
Jag grävde i fickan efter mina nycklar under tiden.
När jag slutligen kom in i min lägenhet kunde jag inte låta bli att kika ut genom titthålet. Du stod fortfarande ute i trapphuset. Fortfarande med tvättkorgen i famnen.
Plötsligt vände du på korgen. Du strödde tvätten över golvet.
Jag stod kvar och kikade.
Jag såg hur du drog ihop alla kläder, alla lakan och handdukar till en stor hög framför din dörr.
Sedan satte du dig i den.
Nu har du suttit där i fyra dagar.
Du borde vara hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar