Favorit i repris...

Jag skulle kunna skriva hur fantastiskt studioarbetet flyter på, men jag tror att ni som brukar läsa har regelbundet börjat fatta det vid det här laget.

Men för att inte chocka er fullkomligt tänkte jag ännu en gång tjata om hur grymma Wilco är. Johan Birgenius konstaterade senast vi sågs att jag förlorat mig fullständigt i Jeff Tweedy och hans mannar.

Det är emellertid inte så konstigt att man gör det. Kolla bara in klippet här nedan.

Ni som inte fattar grejen den här gången heller kan åtminstone öva på er spanska.

Två dagar, två låtar...

Plötsligt hände det...

Jag och Pär satt krökta över piano och gitarr och fingrade på min gamla låt Låt det regna.

Jag har slaktat ganska duktigt i texten, och slängt in lite ny hjärta och smärta. Kan nog bli fint. Min förhoppning är att någon som kan blåsa i en klarinett ska ramla in i studion någon kväll. Just nu känns det nämligen som att det skulle göra låten helt perfekt.

Idag hände något helt annat.

Niklas Andersson slog sig nämligen ned på en turkos stol.

Han halade fram sin Telecaster och tryckte på massa knappar och pedaler. Vips så hade han lagt grymma gitarrer på Rudvall '09 Comeback Special. Det blev helt superbt.

Så här såg det ut medan han väntade otåligt på att Pär skulle pressa rec-knappen i botten.

Nu ska jag springa ut i kylan. Mattias Alkberg spelar på Parken. Det kommer bli grymt!

Äntligen...

Och så fanns den plötsligt där.

Nu kan den som vill lyssna på förra skivan på Spotify.