Detta är en Comeback Special. Fast utan läderkläder. Ja, till och med utan en Hagströmgitarr. Inte ens en välkammad frisyr finns att visa upp. Och det är inte 1968. Istället är det skitiga gamla nylonsträngar, smala jeans och knullrufs. Året är 2009. Och det är dags att gå upp i ringen igen. Det är ingen världsartist med smak för feta smörgåsar som har huvudrollen. Det är en tanig figur som biter ihop tänderna när han sover.

torsdag 12 november 2009

Två dagar, två låtar...

Plötsligt hände det...
Jag och Pär satt krökta över piano och gitarr och fingrade på min gamla låt Låt det regna.
Jag har slaktat ganska duktigt i texten, och slängt in lite ny hjärta och smärta. Kan nog bli fint. Min förhoppning är att någon som kan blåsa i en klarinett ska ramla in i studion någon kväll. Just nu känns det nämligen som att det skulle göra låten helt perfekt.

Idag hände något helt annat.

Niklas Andersson slog sig nämligen ned på en turkos stol.
Han halade fram sin Telecaster och tryckte på massa knappar och pedaler. Vips så hade han lagt grymma gitarrer på Rudvall '09 Comeback Special. Det blev helt superbt.

Så här såg det ut medan han väntade otåligt på att Pär skulle pressa rec-knappen i botten.




Nu ska jag springa ut i kylan. Mattias Alkberg spelar på Parken. Det kommer bli grymt!

1 kommentar:

  1. här trillade man ju in som av en slump, hos den nordhalländska bloggpoeten och isdansaren Rüdvall!

    Låt det regna. Spela in den. Just det.

    Ste

    SvaraRadera