Den store Kristoffer Åhsberg...

Banjo, mandolin och akustisk gitarr.

Med dessa tre instrument i famnen stegade min gode vän Kristoffer in i studion i kväll.

Någon timme senare skjutsade han mig hem. Det tog faktiskt inte längre tid än så för honom att göra fantastiska tagningar på I Mexiko och Skotthål & feber.

Det berodde inte på att vi hade bråttom, eller att vi slarvade. Han är helt enkelt helt otroligt bra. Plus att han fattar vad som behöver göras för att förvandla dessa örhängen till något makalöst fint.

Ja, just det; ännu en magisk afton i studion.

R U D V A L L tar bladet från munnen...

Lite hybris skadar aldrig.

Därför spelade jag in en liten videosnutt om eftermiddagens och kvällens övningar. Jag var helt enkelt tvungen att berätta.

Under cirka en och en halv minut gick jag därför in i rollen som mig själv och pratade om hur grym Madelene var och hur otroligt bra allt börjar låta.

Var så goda.

Tramporgelns dag...

Jag lyssnade på Wilco när jag med långa steg tog mig över Fjällgatan i morse. Jag var äntligen på väg till studion igen och det var svinkallt ute.

Efter en snabb kaffe på Zenit slog vi oss ner i studion för att lyssna igenom allt som vi hunnit med än så länge.

Vi blev faktiskt lite tagna. Det låter riktigt, riktigt bra. Jag blev allt lite stolt. Stolt över att ha lyckats knåpa ihop så fina låtar, och stolt över att ha så fina vänner som gör sitt yttersta för att det här ska bli en så bra skiva som möjligt.

Målet med dagen var att få till lite tramporgel på "Höst-låten", så att Karin Wiberg kan börja skriva ett stråkarrangemang. Det lyckades vi med. Jag lyckades till och med fånga Pär på film medan han trevade sig fram.

I kväll ska jag och bandet repa. Eventuellt tänker jag slänga fram ett låtskelett som dom kan sätta tänderna i. Vi får se...