Blind Love...

Jag minns inte så noga.

Det var en motorväg.

Det är jag säker på.

Det borde ha varit på en buss.

Hur som helst, det var natt och du var säkert där.

Jag vet att du inte satt bredvid mig, men antagligen låg du och sov nånstans.

Antagligen på sätet bakom mitt.

Antagligen med din jacka, eller en kasse med cd-skivor som huvudkudde.

Jag kunde inte sova.

Du hade tjatat i timmar om den där tjejen som inte ville ha dig.

Du sa att det var skönt att prata med mig, att jag var bra på att lyssna.

Inget kunde vara mera fel. Det enda jag satt och funderade på var om Tom Waits låten Blind Love var med på Rain Dogs- eller Swordfishtrombones-plattan.

Jag minns inte varför.

Men jag minns att jag visslade på den när jag befann mig i den där lägenheten utanför Borlänge.

Jag har för mig att din bror bodde där. Eller om det var min bror.

Jag är hur som helst säker på att vi eldade upp mängder av brev.

Vi la dem i en kastrull och tände på.

Du satte på köksfläkten samtidigt som du viftade med en tidning under brandvarnaren.

Jag stod bredvid kastrullen, beredd att slänga på ett lock om lågorna blev för höga.

Och jag visslade på Blind Love.

Antagligen föll en del av mitt minne ner i den kastrullen.

Allting är så otydligt.

Men jag vill minnas att någon kom in genom en dörr.

Det var nog ingen överraskning, för jag är säker på att jag någon sekund tidigare hade hört samma person nysa.

Och jag minns att jag hann säga prosit innan jag fortsatte att vissla.