Detta är en Comeback Special. Fast utan läderkläder. Ja, till och med utan en Hagströmgitarr. Inte ens en välkammad frisyr finns att visa upp. Och det är inte 1968. Istället är det skitiga gamla nylonsträngar, smala jeans och knullrufs. Året är 2009. Och det är dags att gå upp i ringen igen. Det är ingen världsartist med smak för feta smörgåsar som har huvudrollen. Det är en tanig figur som biter ihop tänderna när han sover.

torsdag 4 juni 2009

Omogna instrument...

Tja, vad ska man säga..?
Jag är tillbaka i staden igen. Och ja, jag hittade trädet. Och det växte gitarrer på det. De hängde i klasar. I stora fina klasar hängde de ner från grenarna. Omogna.
Till en början blev jag lite besviken. Jag hade vandrat genom den svenska naturen i en och en halv dag. Jag hade druckit vatten ur en liten bäck. Jag hade ätit granskott och övernattat under bar himmel. Men en gitarr är ingen mango. Det går inte att lägga den i fönstret och låta den mogna. En gitarr måste få ta sin tid.
Det var oerhört lockande att rycka ner en när man ändå var på plats, men jag höll mig. Jag tänkte att "nu vet jag hur man hittar hit", och bestämde mig för att det får bli en promenad till trädet när hösten är här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar