Ett dygn i Slottsskogen...

Jag tog en promenad genom Slottsskogen igår. Parken var full av folk. När jag passerade två par i 40-årsåldern blev jag nästan knockad av en kubbpinne. Den missade mitt huvud med endast ett par decimeter. Trots detta ville den ene mannen att jag skulle kasta tillbaka pinnen, men jag vägrade. Otur för mig. En av kvinnorna blev nämligen väldigt upprörd. Hon kastade varenda kubbpjäs hon fick tag på efter mig. Jag lyckades nätt och jämnt klara mig undan utan att bli träffad. Jag blev en smula irriterad, så jag stal jag deras grill. 

Jag rusade fram, plockade upp grillen i famnen och satte av för allt vad jag var värd. Grillen var lite varm, men det sket jag i. Paren började jaga mig. Några tonårsgäng som satt och drack öl på gräsmattan började hurra och vissla. Detta fick mig att springa ännu fortare. Avståndet mellan mig och mina förföljare ökade. När jag sprang runt ett krön kastade jag mig in i en rhododendronbuske, och med grillen i famnen (och andan i halsen) kunde jag se männen och kvinnorna rusa förbi. 

När jag satt där och tryckte under busken började jag bli lite skärrad. Jag vågade mig helt enkelt inte ut igen. Tanken på att möta mina fiender beväpnade med träpinnar fick mig att stanna kvar på mitt gömställe. Ja, det är inte förrän nu, nästan tjugofyra timmar senare, som jag är hemma igen. Jag är hungrig, smutsig och trött, men jag har kvar grillen. Den står på balkongen. Jag känner mig lite illa till mods när jag tittar på den. Men det var faktiskt de som började!