Jag känner honom inte. Vi har faktiskt aldrig träffats tidigare, men jag bestämmer mig ändå för att testa. Han väger lite mer än jag, det kan jag se klart och tydligt, men ändå känner jag på mig att jag kommer att slå honom.
Två och en halv timma senare vet jag. Jag försöker sträcka på mig när jag stolt vacklar därifrån. Det är första gången sedan nutidsorienteringen i mellanstadiet som jag vinner något. Det känns stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar