En torsdag...

Mannen på gatan nedanför ropar "Älskling? Älskling?", upp mot en balkong. Hans älskling svarar inte. Ett kort ögonblick funderar jag på att svara. Jag biter mig i tungan. Bestämmer mig för att spara på rösten. Rösten som en sommarförkylning tagit över. Istället skriver jag "Jag orkar inte mer", med skrivstil på ett papper och låter det segla ned från balkongen. Jag ser det landa framför mannen på trottoaren.

Jag går in och gör kaffe. Anstränger jag mig kan jag känna smaken genom förkylningen. Jag tänker på gårdagen. Dagen då jag promenerade på en kyrkogård i Malmö. Jag sparkade på omogna kastanjer som låg på grusgångarna och drack ljummet vatten ur en flaska. Det var en fin dag. Jag tänker på mannen med rullatorn som önskade mig trevlig resa när jag klev ombord på bussen som skulle ta mig hem.

Jag lyssnar på den nya Wilco-plattan och läser ett kapitel i Autisterna av Stig Larsson. Jag snyter mig och undrar vad det ska bli av den här dagen.

Kanske ägnar jag de kommande timmarna åt att lyssna på The Low Anthem.