Detta är en Comeback Special. Fast utan läderkläder. Ja, till och med utan en Hagströmgitarr. Inte ens en välkammad frisyr finns att visa upp. Och det är inte 1968. Istället är det skitiga gamla nylonsträngar, smala jeans och knullrufs. Året är 2009. Och det är dags att gå upp i ringen igen. Det är ingen världsartist med smak för feta smörgåsar som har huvudrollen. Det är en tanig figur som biter ihop tänderna när han sover.

måndag 11 maj 2009

Goda grannar...


Kaffet är slut. 
Jag tröstar mig med att lyssna på Wilco. Igen. 
För nån dag sedan knackade en av mina grannar på. Hon bad mig att spela något annat. Hon påstod att hon var trött på Jeff Tweedys röst, att hon inte klarade av en minut till med Yankee Hotel Foxtrot, Being There eller Sky Blue Sky. Hon påstod även att hon funderade på att flytta om jag inte slutade att lyssna på Wilco. 
Jag sa att jag skulle tänka på saken. 
I morse kom ytterligare en granne och hälsade på. Han sa ungefär samma sak som den tidigare. Fast lite otrevligare. Han tyckte att det var jag som borde flytta. 
Jag sa att jag skulle tänka på det med.

I morgon ska jag och Tomas bege oss till Flunsåsparken på Hisingen. Det är en hyllningskväll till Alf Robertson som står på schemat. Alfs skiva En flisa av granit kommer finnas till försäljning. Jag har redan slagit sönder spargrisen. Under natten mellan tisdag och onsdag kommer med andra ord mina grannar få lyssna på något annat än Wilco. 

På torsdag ska jag träffa Pär och Madelene. Då är det dags att spela in flygel på de fyra första låtarna. Det kommer bli makalöst vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar