En man som lägger sin lön på en låda av plåt har dock ett så stort intresse för verktyg att den lilla blåa verktygslådan snart var för liten. Min far köpte helt enkelt en ny. Eller bytte upp sig, som han skulle kalla det.
Den första lådan slängdes emellertid aldrig. Den ställdes undan i någon vrå, och för ett par veckor sedan tog jag över den. Jag får säga att det känns riktigt bra. Jag har nu fyllt den med mina Clas Ohlson-verktyg och med jämna mellanrum går jag förbi och öppnar det gnisslande locket, kikar ner och njuter en smula.
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av distpedaler eller fina förstärkare, så som alla mina musicerande vänner har varit. Men nu känns det faktiskt som att jag har hittat min grej. Äntligen har jag min tunga pryl att släpa runt på. I morgon bär jag helt enkelt med mig min nya verktygslåda till Pärs studio i Majorna. Kanske fixar jag något trasigt på vägen dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar