Äventyr...

Jag har hört talas om ett träd på vilket det växer gitarrer. 

Jag är egentligen inte så intresserad av instrument, men detta måste ju kollas upp. Idag besökte jag därför en man strax utanför stan som bjöd på nubbe och lämnade över en karta. I morgon bär det av. Förhoppningsvis kan jag skörda ett par fräscha guror. Återkommer givetvis om detta.

Jag lämnar er inte tomhänta. Var så goda; Wilco med deras "Ashes of American Flags".

En gitarr, två låtar...

Jisses. Nu har det spelats gitarr. Tomas Dahl alltså. Ytterligare två låtar har nu smyckats med skeva, förtjusande och överstyrda toner. Det blev skitbra. 

Tomas -  jag bugar mig!

Vi hade en fin kväll i studion tillsammans med Pär. Anders och Johan tittade förbi och pratade jazz och drack kaffe. Jag namedroppade lite. Nämnde både Charles Mingus och Keith Jarrett medan jag fingrade försiktigt på min Cannibal Corpse-pin. 

Snart ska vi låta Niklas Andersson klia lite gitarrsträng. Innan dess ska vi hinna med lite rep och andra snajsiga saker. Jag återkommer snart angående det senare.

Nu säger jag god natt med Willie Nelson och "Half A Man".

Kaffe och musslor...

Att man ska vara noga med sin hygien har man känt till sedan man bläddrade i sitt första nummer av Kamratposten. Konstigt bara att de inte skrev något om vikten av att hålla ordning på sin kaffemaskin. Tur att jag har goda vänner som PJ Johansson. Han är inte enbart en grym bassist, han är även en man som insett det fantastiska med en god espresso. Under ett telefonsamtal härom dagen kom vi, som vanligt, in på ämnet kaffe. PJ tipsade mig om ett pulver som tar bort gamla kaffefetter och smuts som fastnat i maskinen. Morgonen efter studsade jag omedelbart till Kaffemaskinen på Storgatan för att inhandla mig en burk. Och shit mama, sicken succé det blev. Maskinen blev som ny. Även filterhandtaget fick sig en dos och ser idag näst intill oanvänt ut. Den gamla skiten försvinner och man kan börja om på ny kula. 

Jag passade även på att köpa lite nya kaffebönor. Denna gång från Åre Kafferosteri. Blandningen heter Pop, och innehåller enbart arabicabönor. Jag får erkänna att jag har oerhört svårt för namnet, men jag blev glatt överraskad av smaken. Eller smakerna, kanske jag ska säga. Jag har druckit blandningen Rwanda från Åre Kafferosteri tidigare. Den var bra, men denna var betydligt bättre.

Senare idag bär det av till studion. Äntligen. Ser verkligen fram emot att få höra Tomas spela gitarr igen. Eftersom vi kommer hålla på en bit in på kvällen är det viktigt att ta med sig lite mat. Jag har förberett musslor som jag och Pär kan smaska i oss medan Tomas spelar. Är han lika bra som sist kan jag dock tänka mig att spara några till honom.

Den händige trubaduren...

I slutet av 60-talet sommarjobbade min far på Ica i Kallebäck. För en del av de intjänade pengarna köpte han en verktygslåda. Under de kommande åren var den en trogen följeslagare, då den alltid stod i bagageutrymmet på hans Mercedes 220s. 

En man som lägger sin lön på en låda av plåt har dock ett så stort intresse för verktyg att den lilla blåa verktygslådan snart var för liten. Min far köpte helt enkelt en ny. Eller bytte upp sig, som han skulle kalla det. 

Den första lådan slängdes emellertid aldrig. Den ställdes undan i någon vrå, och för ett par veckor sedan tog jag över den. Jag får säga att det känns riktigt bra. Jag har nu fyllt den med mina Clas Ohlson-verktyg och med jämna mellanrum går jag förbi och öppnar det gnisslande locket, kikar ner och njuter en smula.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av distpedaler eller fina förstärkare, så som alla mina musicerande vänner har varit. Men nu känns det faktiskt som att jag har hittat min grej. Äntligen har jag min tunga pryl att släpa runt på. I morgon bär jag helt enkelt med mig min nya verktygslåda till Pärs studio i Majorna. Kanske fixar jag något trasigt på vägen dit. 

Elektrisk stämning...

Tomas Dahl plockade med sig ett par gitarrer och en förstärkare till studion i Majorna idag. Under några timmar lät han sedan strängarna tala. Det lät skevt och vackert, och jag och Pär satt i kontrollrummet och njöt.

Strax innan klockan 15 hände det som inte fick hända. Tomas hår fattade eld. Jag sprang omedelbart ut och knäppte en bild när jag kände röklukten.

Två bitar han vi med innan olyckan var framme. Tomas får en vecka på sig att återhämta sig. Sedan kör vi igen. 

Hat trick...

Tillsammans med den rare Tomas Dahl avnjöt jag tre finfina spelningar i lördags kväll. 

Först ut var Johan Birgenius, som bjöd på sin examenskonsert på Artisten. Johan är en fena på att smiska trumskinn. Det kommer ni att kunna höra på min kommande skiva. 

Efter Johans uppvisning rusade vi vidare ut i kvällen, mot Perssons Pack. Det var inte så illa pinkat det heller. 

Vi drack lite öl. Vi drack lite vin. Och plötsligt stod vi på golvet framför scenen på Pusterviksbaren. Framför oss stod Phosphorescent. Spana in skivan "To Willie" och ångra att ni inte var på plats.

På bilden här kan man ana den sköna stämningen. 

Nu ska jag jaga rätt på Tomas. Det är snart dags att spela in gitarren han brukar ha hängandes på magen.

Flygel...

Igår spelade vi in flygel på tre låtar. 

Madelene spelade fantastiskt fint i vanlig ordning, medan Pär sprang fram och tillbaka mellan rec-knappen och mikrofonerna. Allt blev väldigt lyckat.

Själv satt jag bredvid och försökte säga smarta saker. Det gick sådär. Men va fan, jag har ändå skrivit låtarna som vi spelar in. Det är inte så illa det. 

Hur som helst; Madelene och Pär - stort tack!

En god vän...

Låt mig presentera en riktigt god vän till mig.  På bilden är han lite suddig. Han är betydligt finare i verkligheten. 

Tack till bröderna Hildingh för lånet. 

Goda grannar...

Kaffet är slut. 

Jag tröstar mig med att lyssna på Wilco. Igen. 

För nån dag sedan knackade en av mina grannar på. Hon bad mig att spela något annat. Hon påstod att hon var trött på Jeff Tweedys röst, att hon inte klarade av en minut till med Yankee Hotel Foxtrot, Being There eller Sky Blue Sky. Hon påstod även att hon funderade på att flytta om jag inte slutade att lyssna på Wilco. 

Jag sa att jag skulle tänka på saken. 

I morse kom ytterligare en granne och hälsade på. Han sa ungefär samma sak som den tidigare. Fast lite otrevligare. Han tyckte att det var jag som borde flytta. 

Jag sa att jag skulle tänka på det med.

I morgon ska jag och Tomas bege oss till Flunsåsparken på Hisingen. Det är en hyllningskväll till Alf Robertson som står på schemat. Alfs skiva En flisa av granit kommer finnas till försäljning. Jag har redan slagit sönder spargrisen. Under natten mellan tisdag och onsdag kommer med andra ord mina grannar få lyssna på något annat än Wilco. 

På torsdag ska jag träffa Pär och Madelene. Då är det dags att spela in flygel på de fyra första låtarna. Det kommer bli makalöst vackert.

Och så fanns det bas på fyra låtar...

Anders smiskade in basen på Taxi till Istanbul på ett kick. Han är en fena.

Nu har jag raggat upp en så kallad multikabel på 45 meter. Den kommer väl till pass då vi ska spela in flygel nästa vecka. 

På väg...

Det regnar. 

Jag har ont i halsen. Och huvudet. Och i ena sidan av ryggen. 

Men jag är på väg. 

Likt Zeb Macahan kommer jag lufsa över Fjällgatan för att ta mig till studion. 

Först ska jag bara snyta mig. 

Och dricka kaffe.

Fortsättning följer...

På fredag är det äntligen dags att fortsätta arbetet i studion. Vi ska lägga bas på låten Taxi till Istanbul, och förhoppningsvis kommer vi snart kunna spela in lite flygel också. 

Inom kort är det dags för Tomas att lägga ifrån sig sin nyinköpta Alf Robertson-bok och börja koncentrera sig på sin gitarr. 

Kaffetåren 2...

När jag köpte kaffebönor senast föll jag för dessa fina blandningar. 

Den vänstra påsen innehåller bönor från Brasilien och Etiopien, och är blandningen som Mattias Björklund från da Matteo använde när han representerade Sverige i World Barista Championship. En oerhört god blandning som gick att köpa fram till den 1 maj. 

Den högra är rostad av da Matteo och innehåller arabicabönor från Guatemala. Jag har testat att göra vanlig espresso, vilket blev helt okej. Nu är det dags att prova presskannan.

Jag lämnade mitt hjärta i Göteborg...

Nu är den äntligen min. Boken om Alf Robertson. 

Inte nog med att den är fylld med fantastiska historier, den är även riktigt snygg. En bok värdig Alf, helt enkelt. 

Göteborgsförlaget Reverb ligger bakom utgivningen. Kasta dig in på deras hemsida och beställ så många exemplar det bara går.