Låg kvar en stund i sängen.
Fötterna värkte.
Stel i lederna.
Borelia, tänkte jag.
Precis som far.
Och mor.
Haltade över golvet.
Kände mig som en 80-åring.
Tog på mig glasögonen.
Tog ett steg tillbaka när jag mötte spegelbilden.
Försökte trycka ner håret.
Drack kaffe.
Drack kaffe igen.
Önskade att något skulle hända.
Läste en sida i en bok jag hittade bakom soffan.
Läste,
Det blir inte roligare än så här.
Så sant.
Det blir inte roligare än så här.
Varför?
Därför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar