Jag har varit med om något fantastiskt.
Under eftermiddagen, medan Göteborg stormade bort, spelade Madelene flygel som aldrig förr.
Mellan tagningarna drack hon kaffe och åt en apelsin.
Johan satt i kontrollrummet och åt potatismos.
Jag och Pär åt ingenting.
Vi bara lyssnade på hur Madelene fick låten att gå från okej till magisk.
Utanför blåste tegelpannor ner från taken.
Jag var lycklig under promenaden hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar