Återkomsten...

Igår var jag med om ännu en magnifik afton i studion.

Det börjar nästan kännas lite overkligt. När kommer kallduschen? Bakslaget? När ska det börja ryka ur datorn? När ska mina medmusikanter tröttna och sluta dyka upp?

Vi la de första grunderna till låten Rudvall '09 Comeback Special igår kväll. Den kan bli en av de starkaste låtarna på plattan.

Johan var, som vanligt, klar innan jag hann placera mitt beniga ass på stolen i kontrollrummet, och Anders hade vevat igång sina elbasfingrar ordentligt, och var även han klar på ett kick. Snabbt och fantastiskt.

Nästa vecka kör vi vidare. Fram tills dess blir det rep för första gången på länge, samt spelning på Stortorget i Kungsbacka på fredag kl 20:00. Min kära hemstad arrangerar då sin första kulturnatt.

Stråk...

Igår pratade jag med Karin Wiberg.

Hon är en fantastisk figur som ska hjälpa mig med stråkarrangemang på vissa av låtarna. Det känns nästan för bra för att vara sant.

Hon ska snart börja med den där "Höst-låten" som jag nämnt tidigare.

Tack, Karin!

Ännu en kväll i Mexiko...

Igår smiskade vi in banjo respektive bas på låten I Mexiko.

Kristoffer och Anders gjorde ett strålande arbete i vanlig ordning. Själv satt jag stum av beundran i kontrollrummet.

Nästa gång ska vi försöka lägga lite tromboner och trumpeter på låten. Det ska bli, minst sagt, spännande.

Kaffetåren 4...

Min bror besökte Italien för ett tag sedan.

Han hade den goda smaken att köpa med sig en påse med finfina kaffebönor hem till mig.

Ska faktiskt rusa iväg och göra mig en kopp just i detta nu. Häng på om du vill.

Och så kom hösten...

På väg igen.

Denna gång började jag och Pär att plocka sönder en skön bit som vi kan kalla för Hösten. Åtminstone kan vi kalla den för det i skrivande stund.

Vi har kört låten live några gånger, men jag kände inte att den versionen vore rätt att spela in. Testade även en snabbare bandversion i replokalen strax innan sommaren, men inte heller då kändes det rätt. Men skam den som ger sig. Den tredje versionen kan det nog bli något med.

Pär fick ta på sig sin George Martin-mask och vips så började vi fundera på att göra en orkesterversion. Åtminstone en liten och skev sådan... Vi får se hur allt slutar. Än så länge känns det hur som helst spännande.

Från Mexiko till Turkiet...

Jag måste berätta.

Jag har varit med om något fantastiskt.

Under eftermiddagen, medan Göteborg stormade bort, spelade Madelene flygel som aldrig förr.

Mellan tagningarna drack hon kaffe och åt en apelsin.

Johan satt i kontrollrummet och åt potatismos.

Jag och Pär åt ingenting.

Vi bara lyssnade på hur Madelene fick låten att gå från okej till magisk.

Utanför blåste tegelpannor ner från taken.

Jag var lycklig under promenaden hem.