Detta är en Comeback Special. Fast utan läderkläder. Ja, till och med utan en Hagströmgitarr. Inte ens en välkammad frisyr finns att visa upp. Och det är inte 1968. Istället är det skitiga gamla nylonsträngar, smala jeans och knullrufs. Året är 2009. Och det är dags att gå upp i ringen igen. Det är ingen världsartist med smak för feta smörgåsar som har huvudrollen. Det är en tanig figur som biter ihop tänderna när han sover.

torsdag 30 december 2010

För de som bryr sig...

Snart.
Alla låtarna är inspelade. Tio stycken blev det till slut.
Just nu befinner de sig på Nacksving Studios där Dan Viktor och Isak Edh ska mixa.
I början av nästa år är det klart. I alla fall för stunden.

torsdag 22 april 2010

Fabriken...

Jag har en ny gitarr.
Inte konstigt att det skrivs nya låtar. Lite väl många faktiskt.
Vet inte vad jag ska göra med dem.
Ett kort ögonblick funderade jag på att slänga dem, men det sa någon var en dum idé.

Igår spelade jag in en av låtarna lite snabbt. Jag brände en cd och gick ut på stan.
Åkte lite spårvagn, lite buss.
På järntorget gick en gammal dam.
Jag smög ner cd:n i hennes kappficka.
Hoppas hon tar väl hand om den.
Jag blev hur som helst av med låten.

söndag 18 april 2010

Lördagkväll...

Killen som ville fånga allt med sin mobiltelefon.
Killens kompis som ville prata om ljudet.
Tjejen i guldkavajen.
Indiekillen med tantfrisyren.
Den biffige killen med skrynkelskjorta och scarf.
Den biffige killens flickvän som tryckte sin handväska i sidan på den som stod bredvid.

Mitt i stod jag, Amanda, Niklas och Niklas kusin. På scenen stod Band of Horses. Det var fantastiskt som vanligt.

söndag 4 april 2010

Just nu...

The National - Band of Horses 1-0

onsdag 31 mars 2010

R U D V A L L kräks...

Det händer att man tröttnar på sig själv.
Åtminstone gör jag det. Det var helt enkelt det som hände.
Där har du, som ramlat in här titt som tätt efter november, din anledning till att sidan inte har uppdaterats. Jag tröttnade helt enkelt på mina egna texter om hur väldigt bra det gick att spela in, hur jävla mycket jag gillade Wilco, eller nån annan konstighet som jag råkat ut för.
Detta är inte något jag tycker är märkligt. Jag anser att fler borde göra det. Dra sig undan ett tag. Andas i en påse. Lugna ner sig.
Läs en bok istället för att uppdatera din facebookstatus. De flesta skiter trots allt i om man badar bubbelbad, dricker Chai Latte, tänder doftljus och lyssnar på Sade. Det är inte så spännande att läsa om hur "perfekt" och sterilt andra lever sina liv.
Lika lite ger det att läsa om hur fantastiska personerna som spelar på min skiva är, och har varit under inspelningen. Jag dyrkar dem allihop, men varför ska jag skriva det varje gång jag varit i studion? Det kommer alla som vill ändå få höra när det är dags.